VÅRA RÄTTVISEKRAV KOPIERADE - SOLLENTUNA I ALMEDALEN

Foto:Kristian Pohl


Jag är stolt över socialdemokraterna på hemmaplan Sollentuna. Fråga efter fråga som Jan Björklund idag väckte från Almedalens scen har vi redan väckt i vår idag fortfarande borgligt ledda kommun. Så många goda analyser och så många bra förslag utan att få ett uns av bemötande eller medhåll från majoriteten. Nu kommer aliansen med våra förslag.
Vi vill naturligtvis inte förhäva oss men det är faktiskt våra förslag Björklund basunerar ut: 1)Träffpunkt för arbetsmarknadens parter. 2) Parbogaranti. 3) Mat värdig namnet för de äldre.

Utöver det har vi tagit ansvar för ungdomar, jobb och framtid och kräver snara förbättringar. Hur situationen ser ut idag kan vi läsa i en oberoende rapport: Här!
Där finns ett antal vettiga råd att ta till sig. Två av dem är snarlika det Socialademokraterna kräver lokalt i Sollentuna:

1) Nyansera debatten kring arbetslösheten. 30 procent mellan 15-24 är arbetslösa men det är 5,8 procent som vi bör tala om. Dessa behöver en andra och tredje chans. Vad var det vi sa om komvux?
2) Stimulera entreprenörsskap och sörj för ett gott lokalt företagsklimat. Vi behöver arbeta aktivt med att utveckla samarbete och kunskap mellan politik, offentlig förvaltning och det lokala närlingslivet. Luktar arbetsmarknadsnämnd eller som vi sossar i Sollentuna väljer att kalla det jobbkommision.

Avslutningsorden från vänsterpartisternas flaggskepp i Fagersta var träffande:
Vi måste lära oss att det är vi som har makten tillsammans
Vi måste lära oss att ta ansvar var och en.

Lägligt kom molnen lagom till Björklund på scen balanserande mellan att vara en socialliberal och en marknadsliberal.
Han började med att hugga alianskamraten (KD) i ryggen och plagiera Sollentunasossarnas förslag. Det fortsatte med ett hyllande av Euron och kärnkraften. Vad han inte ville prata om var rapporten häromdagen som konstaterade att Sverige till skillnad från övriga Europa gick in med en ovanligt stark ekonomi skapad av flera omgångar socialdemokratiska regeringar och en liten vända borgliga samt att vi med största sannolikhet klarat oss bättre utan euron.

Naturligtvis kom han också att tala om skolan, om att ge möjlighet att synliggöra och möjliggöra ambitioner. I folkpartivärlden görs detta genom mer läxor och tidiga betyg. Jag däremot tror på höga förväntningar, fler vuxna och mer riktat stöd till dom som verkligen behöver. Självklart börjar det livslånga lärandet i skolan, men kedjan utblidning/jobb/bostad måste hänga ihop. Det har inget med flum och bidrag att göra. Det är skär och enkel solidaritet mellan alla människor i landet Sverige.

Avslutningsvis myntade Björklund begreppet; ”Dom rödgröna vill inte att man ska få bli rik, Alliansen vill inte att någon ska bli fattig.”
Problemet är ju inte att människor blir rika eller fattiga. I landet Sverige är ytterst få fattiga, men många, väldigt många, välmående med hög materiell standard och de går sällan hungriga till sängs. Det hemska är att den lilla delen rika blir allt rikare och andelen fattiga blir mer och mer fattiga. Det sliter isär samhället och skapar ökade klyftor. Det är en utmaning som heter duga.