KRONPRINSESSAN INTOG ALMEDALEN

Fotograf: Niklas Palmklint


Trots att jag är en aning hemmablind vill jag konstatera tre saker från igår: 1) Vi var flest, 2) hade bäst visioner och 3) ödmjukaste lagledaren.

I dessa marknads och kvartalskapitalismens tidevarv inledde artisten, med det passande namnet Moneybrother, kvällen i Almedalen.

Vuzuvoelerna ljöd och stämningen var hög och förväntansfull.

Vi var flest, det vågar jag lova. Gamla, unga, ssu-are alliansmuffare, gotlänningar och jag. Vissa fick nästan gå på vattnet i dammen för att få plats i parken. Och så kom hon Sveriges nästa och första kvinnliga statsminister, Mona Sahlin. Applåderna var öronbedövande. Skyltar och banderoller restes stolt mot kvällshimmelen.

Hon har många och tydliga visioner och om ens några påhopp på alliansen. Så talar en partiledare som inte behöver profitera på andra för egen framgång. Hon förlitar sig på de egna visionerna och de egna förslagen. Mona Sahlin fördömer ingen och kommer aldrig med pekpinnar. I stället visar hon på solidaritet, jämlikhet och en vilja att skapa ”Möjligheternas land”.

Socialdemokratisk politik, vilket Mona underströk under Almedalskvällen, är att genom solidaritet skapa tilltro hos alla. Även hos dem som det går bra för. Socialdemokratisk politik bygger på att alla ska bidra till välfärden. En sådan politik skapar trygghet då den garanterar att samhället ställer upp den dag det ”sviktar under fötterna”.

Visst har vi svårt att övertyga storstadsborna om detta, visst har opinionssiffrorna på senare tid gått i en oönskad riktning. Men i förra valet skiljde det bara 60 000 röster mellan blocken. Det lär bli minst lika hårt den här gången.

Applåderna och lagkänslan visste inga gränser när Mona bjöd med publiken i ett hyllande av sina lagkamrater i det Röd-Gröna laget; Peter, Maria och Lars. Här behövde inte Mona Sahlin som är den största av de tre hävda sig själv. Hon behöver inte bräcka andra i bästa förslag utan ödmjukt konstatera att vi är tre partier och fyra ledare som tillsammans med otaliga valarbetare ska ro båten i hamn till seger den 19 september. För NU FÅR DET VARA NOG som Mona så avslutade sitt tal med att säga.

Låt mig nu avsluta med två tips för hängmattan och tv-soffan. Läs gärna min kollega Anna Vikströms blogg som är tänkvärd, träffande och intressant. Eller gå in och se mina tio förslag för ett Framtidens Sollentuna - Möjligheternas kommun här