I en fullsatt hörna på Almedalsbiblioteket lyfte ”Bitterfitta Arilines” med Sofia Wärngård Lang som flygvärdinna i en monolog fritt uppsatt efter Maria Svelands roman. Föreställningen handlar om jämställdhet, föräldraskap och kärlek. Genom ett antal scener gestaltas kvinnans liv som moderns. Kan kanske liknas vid det som Siw Malmqvist sjöng om i ”Mamma är lik sin mamma”. Träffsäkert eftersom säkert många känner igen sig. Själv kunde jag som man och dessutom ganska ensam där i hörnan, hitta flera beröringspunkter. Nynnade jag inte på Tennanders ”Jag är också med barn”, till och med?
Jag visste det förut, men stärktes nu i övertygelsen att vi har en bra bit kvar till ett jämställt samhälle.
Nere i Almedalsparken lite senare och vips så stod han där framför mig: Vänsteryttern som ska se till att det finns bredd i anfallet. Inte för att locka över besvikna sossar från förra valet eller få tveksamma borgare att rösta RödGrönt utan mer för att se till att soffliggarna väcks och går till valurnorna. Hans budskap är tydligt adresserat till Vänner, Samhällsförändrare och Mötesdeltagare. Vännerna fick 11 punkter för en bredare syn på välfärdsuppdraget, från kärna till helhet. Där finns ett behov av att bygga mer för våra ungdomar, billigare tandvård och en fri kollektivftrafik.
Samhällsförändraren äger en vision om världens bästa välfärd och utmålar vänstern som ”välfärdspartiet”. Här handlade det inte bara om att byta regeringen. Det handlar om att byta politik! Att glasögon till barnet i förorten går före sex miljonersvillans skattesänkning, men också om tonårsmammans villkor går före direktörernas bonusar och förmåner.
Mötesdeltagarna fick träffa en lojal RödGrön lagspelare. Inte någon som bara bjudits in med armbågen, en partiledare med visioner och förslag som ger fler möjligheter som är värda att kämpa för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar