Varje historia som en utsatt kvinna berättar är unik för just henne. Men genom alla livsöden löper en gemensam röd tråd av liknande erfarenheter. Erfarenheter av att det egna livsutrymmet krymper, genom kritik och hot, genom psykiskt och fysiskt våld.
Så tufft och rakt kan många av dom människoöden beskrivas som kvinnojourens många ideela krafter möter varje dag. Som tur är finns det några stycken proffisionella krafter i bakgrunden som bildar en stadig grund i det stormiga hav av människoöden som söker en trygg hamn i Sollentuna kvinnojour. Denna kvinnojour, som bla flera socialdemokrater var med och startade, firade 10-års jubileum i veckan.
Jag var där och uppvaktade med blommor o present. Förbluffades över energin och kraften som finns i denna organisation. Dom får ett starkt stöd från många håll men berättade för mig att det finns mer vi politiker kan göra. Jag tillsamans med några duktiga o driftiga (S)-kvinnor fattade då penna (nu förtiden är det väl tagnetbordet) och skrev ihop en motion till våran länskongress om att:
Distriktskongressen uppdrar åt partidistriktets kommunala grupp att i lämpliga organ, t.ex. KSL, arbeta aktivt för att åstadkomma avtal mellan kommuner om ett mellankommunalt samarbete så att barn i skyddat boende får tillgång till plats i förskola.
Att distriktskongressen uppdrar åt partidistriktets kommunala grupp och länsriksdagsgruppen att på lämpligaste sätt och i lämpliga organ, t.ex. KSL och SKL, arbeta aktivt för att åstadkomma avtal mellan kommuner om ett mellankommunalt samarbete så att kvinnor och barn som brutit upp från våld i nära relationer får ett eget boende.
Vi vi får gehör för detta i april när motionen kommer att behandlas på kongressen här i Sollentuna och om våra företrädare lyckas få gehör för den i oloka församlingar återstår att se men en sak är klar. Jag kommer att fortsätta strida för detta och jag är säker på att jag inte är ensam.
