EN RESA IN I FRAMTIDEN

Pressbild, Foto: Peter Frennesson

En av mina döttrar bor i Helsingborg och min egen mamma bor i Tyskland. Jag är på resa för att träffa dem. Medan jag åkte genom Sverige lyssnade jag till Mikael Wiehes nya ”Ta det tillbaka”. Ett frontalangrepp på borgligheten och nyliberalismen.

Jag färdades från det trygga Stockholm så gott som befriat från främlingsfientliga yttringar till Helsingborg där främlingsfientligheten har flera platser i fullmäktige.

Ännu värre blir det när man passerar Landskrona. Ärligt – jag får rysningar och känner obehag och framme i Tyskland påminner jag mig om att det här är alla hemskheters ursprung - Inte så att alla springer runt med hakkors vare sig i Landskrona också eller Bergenhusen. Men historiens vingslag känns där, både ur det förgångna och ve och fasa vår framtid.

”Fröna växer sakta under ytan, dom rivs där det är fuktigt, mörkt och kallt. Först när bladen börjar synas kan man se att det är ogräs överallt. Men om man tittar bort, inget hör, inget ser, hur vet man då? För hör man inget, finns väl ingenting. Och det man inte ser finns säkert inte.”

Så börjar texten till sången om ”Valet”, ett val mellan rasistiska krafter och oss andra som tror på alla människors lika värde.

Det slår mig att vi har stor anledning att vara självkritiska. Om vi hade lyckats i våra politiska strävanden med utbildning, jobb och bostad hade nog en del av allt detta hat stannat i sin linda. Vi hade skapat delaktighet och förstånd, kunskap och ett minskat utanförskap, men det hindrar oss inte från att göra något nu.

”I mars har du fortfarande tid, du kan ta det innan knopparna slår ut. Men om du låter det stå kvar tills sommaren är förbi så har det växt dej över huvudet till slut.”

Så fortsätter sången och nu är det juli. Det är hög tid att ta hotet på allvar. Förra valet ställde hatpartier upp. Ett av dem var bara några hundra röster från att vinna. Hur många som ställer upp denna gång vet jag inte men ett av partierna har i alla fall skaffat sig en egen lokalavdelning, ett affischnamn och eget lokalprogram. Ogräset växer sig allt starkare.

”Dom flesta går med strömmen om det går. Dom flesta vill ju helst ha lugn och ro. Men om fascismen kommer smygande tillbaks så är det du och jag som måste stå emot. Vakna upp börja se dig omkring. Fatta mod, så du kan säga till dina ungar när dom frågar dej att du var en av dom som stod emot.”

Så slutar sången. Låt inte vårt motstånd sluta där!. Wiehe sa inför denna låt att han var stolt för alla som röstade i EU-valet på vilket jävla parti som helst. Bara man inte röstar på (SD). Jag är beredd att stödja det mesta bara svordomen stryks och du tar (S) i första hand för ett fritt och demokratiskt samhälle där alla människors lika värde råder.