tisdag 13 juli 2010

GÖRING OCH SALTSTÄNKTA STRÄNDER AVSLUTADE MIN ALMEDALSVECKA

De senaste dagarna har ju präglats av de smickrande erbjudande som Ilija Batljan fick av socialdepartementet. Klart det är svårt att tacka nej till ett sådant erbjudande, men tur för valrörelsen. Vad värre är känslan vi får att erbjudandet att lämna politiken för att i stället komma till socialdepartementet har planterats av Alliansen via (KD) i departementet? Ett tarvligt försök att svärta ner en av de tuffaste utmanarna mot nya fyra år av borgligt styre.

Knappt hade detta lagt sig förrän alliasen i allmänhet och (M) i synnerhet fick riktiga problem. Jag talar naturligtvis om Littorin. Även om han inte gjort det han beskylls för av Aftonbladet och att hans skäl skulle vara pressen på barnen så har det brådstörtade lämnandet av statsrådsposten och alla andra uppdrag skadat partiet.

Skulle nu det här vara sant, att han köpt sexuella tjänster av en prostituerad, är brottet straffbart. Självfallet smetar det här på partiet och främst på partiledningen och statsminsitern. Littorin var, hur man än vänder och vrider på det, en offentlig person när brottet begicks och när det uppdagades. Då hjälper det vare sig honom själv eller hans borglighet att avgå och skylla på media och att barnen tar skada – patetitiskt.

Skulle det nu vara så att hela historien är påhittat så har Alliansen förlorat en av sina toppkandidater vilket påverkar parti och valrörelse.

Gotland har under historien varit ett tillhåll för trista upplevelser inom politiken. Under andra världskriget postflög Göring till Ön och blev kvar här hos ingifta släktingar. Det här fick jag höra innan jag lämnade Visby; att Göring höll till i en fiskebod vid en stenig raukstrand, vackraste platsen på Gotland. Där pryds fortfarande bordet i stugan med en flagga med svastikan på och lite längre upp i skogen ligger ett altare med alltid friska blommor sommartid till kontemplation och minne i Kristi namn.

Göring var ofta bosatt i Sverige och då på Helgesta hos familjen von Rosen och träffade där Eric von Rosen som var bror till Carin som sedan gifte sig med Göring. Eric var upptäcktsresande och det är till gränsande antagande att det var från honom Göring tog med sig svastikan som partisymbol, Eric hade nämligen detta solkors stämplat på allt sitt resgods när han var ute i världen och upptäckte.
Erics hustru Mary Fock ingick i konstiga religiösa sällskap och hade enligt uppgift hus på Gotland. Stugan som hyser nasseflaggan tillhörde hennes familj.


Nu är det slut, Almedalen byts mot Sollentuna. Soldränkta stränder mot poolkanten och uppladdning av batterierna.
Från den andra augusti kommer dt att bli 12 -14 timmars valrörelse 7 dagar i veckan, ända in i kaklet. Så jag rundar av denna bloggrunda med tre färgsprakande ljusreflektioner:

1, De Röda
Monas tal i Almedalen var fyllt av visioner. Fyllt av kraft och konkreta förslag. Fullpackat i parken med plakat, knappar, vuzvuelor och stormande applåder.

2, De gula
Alla seminarier som trots den stora, hett lysande, solen fylldes allt som oftast till sista platsen. I alla fall de jag var på. Alla ville veta mer, många ville fråga något och alla var engagerade och kom ut med ett soligt leende på läpparna.

3, De gröna
Våra gröna visar att de ingår i de Rödgrönas gemensamma kraft att bygga ett lag. Jag är glad att få tillhöra en del i lagbygget och ha en plats i Sollentunalaget. Vi ska ge järnet för att vinna de 60 000 röster som saknades i förra valet. Före den 19 september ska de vara erövrade för nu får det vara nog – Det är dags för en Rödgrön regering och Sveriges första kvinnliga statsminister.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar