PROJEKT LIVGARDET - EN TRAMPOLIN TILLBAKA TILL ARBETSLIVET

Projekt Livgardet - ett vapen mot passiv likgiltighet, tyvärr luggslitet genom ett för litet politiskt stöd.


Jag fick förmånen att få vara några timmar på I1 i Kungsängen idag. Inte som värnpliktig - det var jag på ”trossen” i slutet av 70-talet. Inte heller som repgubbe. Nej den här gången gled jag in på Soldathemmet för att möta Christer Bäckström som sedan 10 år driver Projekt Livgardet”.

I projektet får 50 män och kvinnor, efter hänvisning från arbetsförmedlingen, jobba under ett antal månader för att på så sätt försöka hitta tillbaka till arbetslivet. Grundtanken är att ta till vara de färdigheter och de intressen man har. Här startas arbetsträning i snickeri, trädgård och motor.
Det man sysslar med får naturligtvis inte konkurrera med ”marknaden”, men ska ändå vara meningsfullt för den som gör jobbet.

När verksamheten började för tio år sedan kunde nästan 80 procent av deltagarna, efter en längre eller kortare period, återvända till egen försörjning. Det hände även att en och annan deltagare fick fast anställning på regementsområdet. Idag är är förutsättningarna annorlunda. Tempot i arbetslivet och försäkringsskydden har blivit tajtare. Detta innebär att man endast får ut fem procent i arbetslivet. Det betyder i sin tur att fler platser av detta slag behövs. Samhall, som är en liknande verksamhet, klarar idag inte att ta emot flera. Projektet på I1 kan inte heller ta emot flera just nu.

Vi måste samtidigt inse faktum att vissa människor i vårt samhälle alltid behöver ett visst mått av anpassade uppgifter. Människor som av en eller annan orsak helt enkelt inte kommer vidare. Det blir svårt om projekt, som det på Livgardet, fylls av människor med denna form av behov. Då kommer förebilder att saknas och projektet kommer inte att locka människor med drivkraft.

Vad behöver Christer Bäckström för att fortsätta växa på samma sätt som för tio år sedan?

Ett större stöd från politiken?
Fler och blandade arbetstagare?
Lämpligare uppgifter från kommuner och myndigheter?

Jag tror en blandning av allt och lite till.
Det här är samtidigt ett utmärkt exempel på socialt företagande, en samhällsnyttig insats kopplad till verksamhet utan vinstsyfte i företagsform.
Efter att ha fått studera verksamheten – som för övrigt såg dagens ljus i en annan politik, en annan ekonomi och med en annan regering vid rodret så lovar jag att hädanefter lyfta fram projektet som en av många angelägenheter. Livgardesprojektet behövs!