Att vara eller inte vara!

Under den något provocerande rubriken "Rödgrön röra 2.0" i dn
 ledaren den 17/1 kommenterades årets första partiledardebatt. Den kan vi tillsvidare lämna därhän och istället koncentrera oss på två stycken insprängda i den refererande texten.

• Oklart är också vilka Socialdemokraterna har tänkt att regera med. Efter förra valets misslyckade rödgröna samarbete var det naturligt att låta regeringsfrågan vila ett tag. Och under den period som Håkan Juholt styrde skutan tvingades hela partiapparaten mobilisera sin handlingskraft och uppfinningsrikedom för skadebegränsning. Nu är läget annorlunda. Inom ett år behöver Socialdemokraterna både hitta sig själva och sin vision för Sverige samt förbereda hur detta ska förpackas ihop med tänkbara samarbetsparter.

Det är naturligt att nyfikenheten är stor på vem som ska vara ihop med vem. Speciellt som Alliansen hittills varit relativt framgångsrikt med sitt lagbygge medan det rödgröna bygget rasade innan det änns hann testas. Men ibland får jag en känsla av att det är viktigare för journalistkåren att hitta kopplingar som man sedan kan vrida och vända på och förhoppningsvis slå i kras än att ta med hela den komplexa bilden och lägga lika press på alla lagbyggande aktörer, såväl enskilda som gemensamma.Om politisk blockbildning vore enkelt skulle alla sitta på var sin stol lungt och tryggt till dagen efter valet. Ägna sig åt att föra ut sin politik och skapa förtroende för sin sak och sedan utifrån väljarstöd och gemensamma värderingar välja samarbetspartner och börja förhandlingen men så ser det inte ut och media gör sitt bästa för att hälla grus i maskineriet. För jag tror att detta upplägg försvårar att få en slagkraftig regeringskoalition, för INGET parti kommer att få egen majoritet. Som upplägget är nu binder alla sig vid masten tidigt och ingen vill/kan sedan lämna masten man surrat sig fast vid.

• Gårdagens debatt gav inga antydningar om vare sig det ena eller det andra. Jonas Sjöstedt deklarerade i alla fall att Vänsterpartiet ämnar gå till val ensamt för att först därefter ägna sig åt kompromisser. Just V har ju inget att förlora på det. Men osäkra mittenväljare vill veta hur ett eventuellt rödgrönt samarbete kommer att se ut innan de lägger sin röst på Miljöpartiet eller Socialdemokraterna. Genom de borgerligas alliansbildning före valet 2006 har förväntningarna på klara besked höjts. Stefan Löfven kommer inte undan.

Nu tror sig media och i detta fall DN ledaren att mittenväljarna vill veta hur det ska se ut. Intresset är av naturliga skäl stort men här kommer min tanke om komplexiteten in. Alliansen byggde på ett behov att att komma med ett starkt sammanhållet alternativ för att få bort (S) från Rosenbad, inte på starka gemensamma idevärderingar. Iderna och idelogierna hanterades enligt modellen kompromiss och alla ska ge och ta. Men nu har man suttit snart två perioder fienden ser inte ut som tidigare. Själv vittrar tre av fyra partier sakta men säkert ihop och två riskerar uppenbart att hamna utanför, VARFÖR för ingen debatt om vad det skulle innebära för den blå/vit/gröna kompotten? VARFÖR ställs inte främst (C) och (FP) till svars för att skapa en möjlig regeringsbildning med tex (S) o (MP)? VARFÖR ser ingen i debatten att (MP) både lockar och lockas mot andra jaktmarker än hittills? Att ett vinnande lag håller ihop det kan jag förstå. Men att tvinga på oss deras modell vilt påhejade av media tycker jag är trist och oansvarigt. VARFÖR inser ingen att förutom hållbara lösningar på en mängd frågor kommer också frågan om (SD) roll i detta att ytterligare försvåra för vilken regeringsbildare som helst som vill ha både majoritetsregering och slippa ha med (SD) i den dealen varken som vågmästare eller på taburetterna.

Kompromisser kommer att behöva göras efter valet 2014  oavsett Rödgrön röra 2.0 eller Allianshaveri av tredje graden. Är nog mer intresant för väljarna inklusive mittenväljarna om partierna fick presentera sina tankar och förslag, granskade av väljare och media. Därefter välja och sedan utifrån styrkeförhållanden för
respektive parti låta det slå igenom i den dagliga politiken och avgöra hur nästa "block" ska se ut.