HÄGGLUND KONKURRERADES UT AV BARNBARN OCH SVERIGEDEMOKRATER

När dagen började igår, svävade som vanligt polisens partiledarhelikopter över Visby. Men istället för att vänta på Hägglund låg något annat mycket viktigt i luften; ett av mina två barnbarn skulle anlända till Almedalen – smaka på den Du Hägglund!

När detta verklighetens barn dök upp kändes energin mer påtaglig än vanligt. Hon är morgondagen långt ifrån den värdekonservatism som (KD) i mina ögon står för. Inte minst när man fortsätter att understödja vårdnadsbidraget och nu till råga på allt vill höja beloppet. Man talar om att beslut ska fattas vid köksborden, men bestämmer sig snabbt och när det passar för att införa både LOV och vipplatser i äldrevården, allt med hjälp av lagstiftning. Så mycket var självbestämmandet på kommunal nivå och köksbord värt.

Medan solen gick ner över Visby och Hägglund pratade i Almedalen fortsatte jag att umgås med barn och barnbarn istället.

Precis före middagen nåddes jag av ett trist, men föga oväntat budskap. Sverigedemokraterna har släppt sitt lokala program för Sollentuna. Till sitt innehåll är programmet förvillande likt etablerade partiers, men skrapar man på ytan dryper det av offermentalitet och utpekande av syndabockar. Läs själv eländet här

Om att eventuellt bli vågmästare skriver (SD) så här:

”Det är många gamla partier som i årets valrörelse klart deklarerat att de inte på några villkor kommer att samarbeta med Sverigedemokraterna. Om partierna i Sollentuna intar samma odemokratiska hållning beklagar vi sverigedemokrater detta. Vår hållning är den rakt motsatta, vi tänker inte ta några partitaktiska hänsyn utan är beredda att samarbeta och söka stöd hos andra partier så fort det är till gagn för Sollentunas invånare.”

Att på detta sätt söka medlidande och sympati tycker jag visar på dålig kunskap om demokrati. Inget parti är skyldigt att samarbeta med någon annan. Varje parti står fritt att bilda koalition med vem som helst. Vi socialdemokrater har exempelvis ett RödGrönt samarbete i Sollentuna (något som vi haft sedan hösten 2004) Vi har det för att vi kommer överens och för att vi delar värderingar som kan ligga till grund för att skapa ett Möjligheternas Sollentuna.

Om man vill visa vilka kort man har på hand är det upp till varje parti och varje block. I Sollentuna har vi just nu tre block. (SD) är välkommet att söka stöd hos vilket av dessa som helst. Att kalla det odemokratiskt att vi inte vill samarbeta med ett parti som står så långt från vår egen idelologi är inte ett ifrågasättande av demokratins regler utan ett tydligt och rakryggad besked.

Jag ställer gärna upp när som helst och var som helst och debatterar med (SD) om både lokala frågor och riksfrågor. Både för att visa på våra olikheter, men också för att ge våra Sollentunabor ett tydligt alternativ byggt på fakta och argument istället för att leta syndabockar och inta offermentalitet.

KRONPRINSESSAN INTOG ALMEDALEN

Fotograf: Niklas Palmklint


Trots att jag är en aning hemmablind vill jag konstatera tre saker från igår: 1) Vi var flest, 2) hade bäst visioner och 3) ödmjukaste lagledaren.

I dessa marknads och kvartalskapitalismens tidevarv inledde artisten, med det passande namnet Moneybrother, kvällen i Almedalen.

Vuzuvoelerna ljöd och stämningen var hög och förväntansfull.

Vi var flest, det vågar jag lova. Gamla, unga, ssu-are alliansmuffare, gotlänningar och jag. Vissa fick nästan gå på vattnet i dammen för att få plats i parken. Och så kom hon Sveriges nästa och första kvinnliga statsminister, Mona Sahlin. Applåderna var öronbedövande. Skyltar och banderoller restes stolt mot kvällshimmelen.

Hon har många och tydliga visioner och om ens några påhopp på alliansen. Så talar en partiledare som inte behöver profitera på andra för egen framgång. Hon förlitar sig på de egna visionerna och de egna förslagen. Mona Sahlin fördömer ingen och kommer aldrig med pekpinnar. I stället visar hon på solidaritet, jämlikhet och en vilja att skapa ”Möjligheternas land”.

Socialdemokratisk politik, vilket Mona underströk under Almedalskvällen, är att genom solidaritet skapa tilltro hos alla. Även hos dem som det går bra för. Socialdemokratisk politik bygger på att alla ska bidra till välfärden. En sådan politik skapar trygghet då den garanterar att samhället ställer upp den dag det ”sviktar under fötterna”.

Visst har vi svårt att övertyga storstadsborna om detta, visst har opinionssiffrorna på senare tid gått i en oönskad riktning. Men i förra valet skiljde det bara 60 000 röster mellan blocken. Det lär bli minst lika hårt den här gången.

Applåderna och lagkänslan visste inga gränser när Mona bjöd med publiken i ett hyllande av sina lagkamrater i det Röd-Gröna laget; Peter, Maria och Lars. Här behövde inte Mona Sahlin som är den största av de tre hävda sig själv. Hon behöver inte bräcka andra i bästa förslag utan ödmjukt konstatera att vi är tre partier och fyra ledare som tillsammans med otaliga valarbetare ska ro båten i hamn till seger den 19 september. För NU FÅR DET VARA NOG som Mona så avslutade sitt tal med att säga.

Låt mig nu avsluta med två tips för hängmattan och tv-soffan. Läs gärna min kollega Anna Vikströms blogg som är tänkvärd, träffande och intressant. Eller gå in och se mina tio förslag för ett Framtidens Sollentuna - Möjligheternas kommun här

MYCKET SKRYT AV OLOFSSON - HÄR FÅR DU NÅGRA TIPS

Tofta badstrand på Gotland är nog en av de mest befolkade och kanske också den strand där folk syns bäst – kändistätt med andra ord. Där laddade jag upp med familjen under sommarens vackraste sol för att klara kvällen med Olofsson. Och var det lite byigt och vågigt på Tofta så var det desto mer av den varan som bjöds under kvällen i kantringar mellan hårda angrepp med klart nedgörande ton och självhävdelse när det gäller centerpartiets betydelse i för miljön. Tur att Reinfelt inte var där han hade blivit blå i ansiktet.

Tidigare har Jan Björklund alltid fått stå för sifferexercisen och inte alltid har den stämt med verkligeheten.
Låt mig ta några exempel:
Det talades om RUT och om vår nedlåtande attityd till dem som arbetar inom denna sektor, DET ÄR INTE SANT! (S) talar idag om hur vi bäst ska använda skattepengarna. Att ge bidrag till hushållsnära tjänster för att ”hålla arbetslösa under armarna” är inte ett dugg bättre än A-kassa. Alla ska kunna stå på egna ben, gärna med startstöd eller insteg. Men att en hel branch år efter år ska vila på bidrag är oss främmande.

Olofsson anföll om ungdomsskatten. Det är ingen skatt även om arbetsgivaravgiften för ungdomar mellan 15-24 kommer att höjas till samma nivå som övriga arbetstagare, men bara för dem som redan har jobb. Stödet ska istället riktas till de ungdomar som varit utan jobb en längre tid. Dessa behöver stöd för att ”slipa ner trösklar” och komma med i gemenskapen.
Olofsson talade om förträffligheten med det nya ”apoteksupplägget”. Hon häcklade om öppettiderna för det gamla apoteket. Dåligt, för att inte säga uselt påläst Maud. Apoteken förr var öppna även under helger och kvällar även innan reformen. Det som däremot hänt, som med så många andra avregleringar, är en fördyring av varorna. Det är något som drabbar fattig som rik. Jämlikt – knappast!

Olfosson pratar om miljön, men det blir mest skryt utan visioner trots det i särklass längsta talet hitills under årets Almedalsvecka.

Maud Olofsson – Jag har ett par förslag. Du ska få några tips, som du precis som Björklund får sno om du vill för att få mer fart på miljöarbetet lokalt (du får gärna också läcka till centern lokalt i Sollentuna):

1)Vi vill starta ett samåkningsprojekt där Sollentuna till en början skulle kunna bli en pilotkommun. Bort med ensamåkande bilförare och in till City med välfyllda bilar istället och gott om plats på vägarna.

2)Vi vill skapa en bilpool med kommunens tjänstebilar. Dessa ska kunna hyras ut kvällar och helger. Att man sedan också köper in miljöklassade bilar skulle ju bara göra saken ännu bättre.

3)Vi vill att maten ska lagas så nära elever och äldre som möjligt. Det minskar transporter och ökar kvaliten. Dessutom ska den på sikt vara ekologiskt odlad.

Till sist måste jag erkänna att jag brutit ett löfte. Jag lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle recensera någon av Maria Stockahaus seminarier.
Så blev det nu inte.
Solen, familjen och 1300 andra evenemang konkurrerade ut henne i valfrihetens namn. Men jag backar inte för nya löften vi lär ses under hösten i Sollentunapolitiken och då LOVAR jag att både debattera och recensera henne när tillfälle ges.

VÅRA RÄTTVISEKRAV KOPIERADE - SOLLENTUNA I ALMEDALEN

Foto:Kristian Pohl


Jag är stolt över socialdemokraterna på hemmaplan Sollentuna. Fråga efter fråga som Jan Björklund idag väckte från Almedalens scen har vi redan väckt i vår idag fortfarande borgligt ledda kommun. Så många goda analyser och så många bra förslag utan att få ett uns av bemötande eller medhåll från majoriteten. Nu kommer aliansen med våra förslag.
Vi vill naturligtvis inte förhäva oss men det är faktiskt våra förslag Björklund basunerar ut: 1)Träffpunkt för arbetsmarknadens parter. 2) Parbogaranti. 3) Mat värdig namnet för de äldre.

Utöver det har vi tagit ansvar för ungdomar, jobb och framtid och kräver snara förbättringar. Hur situationen ser ut idag kan vi läsa i en oberoende rapport: Här!
Där finns ett antal vettiga råd att ta till sig. Två av dem är snarlika det Socialademokraterna kräver lokalt i Sollentuna:

1) Nyansera debatten kring arbetslösheten. 30 procent mellan 15-24 är arbetslösa men det är 5,8 procent som vi bör tala om. Dessa behöver en andra och tredje chans. Vad var det vi sa om komvux?
2) Stimulera entreprenörsskap och sörj för ett gott lokalt företagsklimat. Vi behöver arbeta aktivt med att utveckla samarbete och kunskap mellan politik, offentlig förvaltning och det lokala närlingslivet. Luktar arbetsmarknadsnämnd eller som vi sossar i Sollentuna väljer att kalla det jobbkommision.

Avslutningsorden från vänsterpartisternas flaggskepp i Fagersta var träffande:
Vi måste lära oss att det är vi som har makten tillsammans
Vi måste lära oss att ta ansvar var och en.

Lägligt kom molnen lagom till Björklund på scen balanserande mellan att vara en socialliberal och en marknadsliberal.
Han började med att hugga alianskamraten (KD) i ryggen och plagiera Sollentunasossarnas förslag. Det fortsatte med ett hyllande av Euron och kärnkraften. Vad han inte ville prata om var rapporten häromdagen som konstaterade att Sverige till skillnad från övriga Europa gick in med en ovanligt stark ekonomi skapad av flera omgångar socialdemokratiska regeringar och en liten vända borgliga samt att vi med största sannolikhet klarat oss bättre utan euron.

Naturligtvis kom han också att tala om skolan, om att ge möjlighet att synliggöra och möjliggöra ambitioner. I folkpartivärlden görs detta genom mer läxor och tidiga betyg. Jag däremot tror på höga förväntningar, fler vuxna och mer riktat stöd till dom som verkligen behöver. Självklart börjar det livslånga lärandet i skolan, men kedjan utblidning/jobb/bostad måste hänga ihop. Det har inget med flum och bidrag att göra. Det är skär och enkel solidaritet mellan alla människor i landet Sverige.

Avslutningsvis myntade Björklund begreppet; ”Dom rödgröna vill inte att man ska få bli rik, Alliansen vill inte att någon ska bli fattig.”
Problemet är ju inte att människor blir rika eller fattiga. I landet Sverige är ytterst få fattiga, men många, väldigt många, välmående med hög materiell standard och de går sällan hungriga till sängs. Det hemska är att den lilla delen rika blir allt rikare och andelen fattiga blir mer och mer fattiga. Det sliter isär samhället och skapar ökade klyftor. Det är en utmaning som heter duga.

BITTERFITTANS AIRLINES OCH JÄMSTÄLLDHET FÖRE OHLY I TALARSTOLEN

I en fullsatt hörna på Almedalsbiblioteket lyfte ”Bitterfitta Arilines” med Sofia Wärngård Lang som flygvärdinna i en monolog fritt uppsatt efter Maria Svelands roman. Föreställningen handlar om jämställdhet, föräldraskap och kärlek. Genom ett antal scener gestaltas kvinnans liv som moderns. Kan kanske liknas vid det som Siw Malmqvist sjöng om i ”Mamma är lik sin mamma”. Träffsäkert eftersom säkert många känner igen sig. Själv kunde jag som man och dessutom ganska ensam där i hörnan, hitta flera beröringspunkter. Nynnade jag inte på Tennanders ”Jag är också med barn”, till och med?
Jag visste det förut, men stärktes nu i övertygelsen att vi har en bra bit kvar till ett jämställt samhälle.

Nere i Almedalsparken lite senare och vips så stod han där framför mig: Vänsteryttern som ska se till att det finns bredd i anfallet. Inte för att locka över besvikna sossar från förra valet eller få tveksamma borgare att rösta RödGrönt utan mer för att se till att soffliggarna väcks och går till valurnorna. Hans budskap är tydligt adresserat till Vänner, Samhällsförändrare och Mötesdeltagare.

Vännerna fick 11 punkter för en bredare syn på välfärdsuppdraget, från kärna till helhet. Där finns ett behov av att bygga mer för våra ungdomar, billigare tandvård och en fri kollektivftrafik.


Samhällsförändraren äger en vision om världens bästa välfärd och utmålar vänstern som ”välfärdspartiet”. Här handlade det inte bara om att byta regeringen. Det handlar om att byta politik! Att glasögon till barnet i förorten går före sex miljonersvillans skattesänkning, men också om tonårsmammans villkor går före direktörernas bonusar och förmåner.

Mötesdeltagarna fick träffa en lojal RödGrön lagspelare. Inte någon som bara bjudits in med armbågen, en partiledare med visioner och förslag som ger fler möjligheter som är värda att kämpa för.

REINFELDT HOTADE HÄCKLADE OCH DOLDE!

Jag talar om vår statsminister det moderate lejonet som idag intog Almedalen med sina lojala småsmurfar i släptåg.

Hotet bestod i ett frontalangrepp på dom RödGröna i allmänhet och oss socialdemokrater i synnerhet. Det kläddes i fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, förbifart Stockholm och i kärnkraft. Värt att notera i detta är att lejonet inte avskaffat fastighetsskatten utan endast döpt om den till ”avgift” och smetat den avgiften över hela fastighetsbeståndet.
Kärnkraften fick man med sig genom starka påtryckningar på en handfull riksdagsledamöter och genom en fullständig helomvändning av Centern. Något som får Moderaternas nyorientering efter valet 2006 att blekna vid en jämförelse.

Häckla var tydligen ett av ledorden han fått med sig när mediastrategerna skulle styla honom inför detta anförande.
Reinfeldt är långt från Palmes retorik från 1969 även om han kämpade med att nå upp till nivån självfallet på bekostnad av vidsynthet och ödmjukhet. Han talade om de RödGrönas avsaknad av regeringserfarenhet och ansvar. Själv kommer han dragande med snart 4 år medan enbart (S) har typ 75 år i bagaget varav tolv med (V) och (MP). Här presenterades i bästa ståuppstil en snyftare om dom RödGrönas självändamål att höja skatten för att kunna sova på natten.

Men Reinfeldt dolde också en hel del. Hans tre löften handlade om: 1) inga fler skattesänkningar, 2) allt utrymme till välfärdens kärna och sist men inte minst 3) att ägna varje timme i övrigt åt att bekämpa de RödGrönas skattehöjningar. Intressant, minst sagt.
Bakom tre små löften ligger en ohederlig gammal godsägarpolitik. De stora pengarna hamnar, som vinsten efter jobbskatteavdragen till exempel, i fickorna på den tiondel svenskar som redan är rikast i landet. ”Välfärdens kärna” har vi socialdemokrater talat om de tre senaste åren och Mona garanterade så sent som igår att en socialdemokratiskt ledd regering alltid kommer att garantera mer till kärnan än Alliansen erbjuder.

Reinfeldt mörkar och blir medvetet otydlig om konsekvenserna för välfärdsarbetare och brukare i en framtid när hans skattesänkningar slår hål i de olika verksamheternas budgetar.

Sist men inte minst lovar Reinfeldt att bekämpa vår bidragspolitik och ”skapande av utanförskap”. Vad han döljer för oss är att antalet arbetlösa ökat med 100 000 sedan borgligheten kom till makten och att utanförskapet, det som aliansen skulle få att gå i graven, inte ens med deras egna kalkyler minskat utan ÖKAT med 70 000.

Det, mina läsare, är sanningen bakom Reinfelds tal i Almedalen ikväll – han hotar, han häcklar och döljer samtidigt konsekvenserna av sin politik.
På torsdag talar Mona Sahlin, men vi hörs innan dess!

FREDDIE I FULL FRIHET UNDER ALMEDALSVECKAN I VISBY

Jag tog bloggledigt, semesterledigt, uppladdningsledigt, ett slag – en del av min strategi för att orka hela vägen i mål.

Nu är jag på Gotland och Almedalsveckan, för första gången för mig.
Kvällen i går, och natten till idag, tillbringade jag i vackra Anga socken på Östergarnslandet – platsen där solen går upp först. En utmärkt plats för eftertanke. Jag ska kunna välja mellan 1400 evenemang under Almedalsveckan – alltifrån monologen ”Bitterfitta Airlines” till ”Tio röster om (SD)".

Så förstås alla huvudevenemang, ikväll – ja alldeles snart, Reinfeldts inledande tal.
Det han ska säga ligger fortfarande hos talskrivaren antar jag, snart vet vi innehållet. Hittills har han inte kommit med mycket, om något alls. Däremot har han ställt 100 frågor till (S) och givit besked om nio saker som han lovat INTE göra!

Mina löften som höjer Sollentuna från medelmåtta till möjligheternas kommun hittar du här.

Det intressanta i veckan bli hur Maud och lilla (c) ska hantera högerdirektören och vad Hägglund ska lova utan teckning och därför inte kunna hålla.

Ikväll är det alltså dags för stora stygga vargen att träda fram på Almedalens klasiska tiljor. Ska han äta upp Rödluvan (Mona S) eller bara hota med den elaka häxan Ohly?

Jag återkommer direkt från Almedalen om allt det elektroniska fungerar.